fredag 8 februari 2013

Flykting tog sitt liv i häktet


"Att sitta isolerad i häkte är något av det psykiskt mest påfrestande en människa kan vara med om. Särskilt påfrestande är det för de flyktingar som placeras där i väntan på utvisning."Så står det på TV2:s sida om nyheten som publicerades i går kväll på Aktuellt. Tyvärr har inte en enda tidning rapporterat om tragedin.
En ung man från Afghanistan som hade avtjänat ett straff i Sverige skulle utvisas, men hölls isolerad i en häktescell i 60 dagar. Sedan orkade han inte mer..
Vem bär ansvaret för att människor behandlas på detta sätt och att man inte visar den minsta medmänsklighet



onsdag 9 december 2009

Tortyr månad efter månad

Sverige torterar människor

Definitionen på tortyr har jag skrivit tidigare, men den tål att upprepas och lyder som följer: "Tortyr är svår fysisk eller psykisk smärta eller lidande, som tillfogas någon på en myndighets uppdrag eller med dess tysta medgivande"
Döm själv, vad man skall kalla en väntan i dödscell, om inte tortyr?
För visst är det väl en dödscell som H. sitter i, trots att den utåt ser ut som en vanlig fängelsecell? Trots att vi i Sverige försöker vara ”världssamvetet”, bryter vi mot lagar som vi skrivit under.
H. skall nämligen utvisas till Afghanistan för att dödas.
Sedan får han återkomma!
År 2013
Då kan barnen få träffa honom igen och paragraferna har blivit till punkt och pricka efterlevda. Paragraferna är tydligen mer värda än ett människoliv!
Tyvärr S.Tolgfors och B.Ask, som ännu en gång har givit ett avslag på min ansökan om att H. skall få komma ut från ”förvaret,” hittills har nog ingen blivit uppväckt från de döda,i Afghanistan.
Nu sitter H. på obestämd tid i svenskt förvar, därför att Europadomstolen stoppade hans utvisning tillsvidare.Annars hade han troligen redan varit dödad.
Ge honom i varje fall en tids-bestämning, när han kan få komma ut!Själv orkar han inte mycket mer. Inte vet jag heller varifrån jag själv skall få orken att ge uppmuntran, nu då jag inte heller längre tror på att den goda människan alltid får upprättelse till slut.
Jo, visst vet jag ändå,längst inne, att det verkligen förhåller sig så,men just nu när avslagen duggar tätt,så känns det tungt att vara den som skall ge tröst i eländet och hopp om ett bättre liv någon gång.Dock helst i detta livet! Som H:s far brukade säga : De första 150 åren är svåra,men de nästkommande 100 åren blir bättre!

Tillsvidare kan betyda vad som helst. Nu skall Sverige först svara på om anklagelserna mot Sverige är riktiga och om Sverige verkligen följer de lagar vi har skrivit på, om att vi inte utvisar människor till död och tortyr.Det har klagats en hel del på Sveriges efterlevnad och hur Sverige behandlar människor i Fängelser och häkten.
Varje dag kostar 3400 kr i fängelset. H:s hus kommer snart att försvinna, hans barn blir försörjda av bidragsförskott i stället för genom hans arbete. Skatteintäkter förloras. Advokatkostnader, transporter och utredningar kostar också pengar.
Skammen för Sverige, tortyren, faderlösa barn och nedbrytningen av en fin människa, kan man inte räkna i pengar.

Jag har som privatperson gått in med garantier för att H. inte kommer att avvika eller begå några brott, om han får komma hem. Han kan anmäla sig hos polisen varje dag.
Om han inte får återvända till sitt arbete, sitt hus eller sina vänner och svenska ”familj” på sin hemort, så kan han få bo i vårt hem, utan kostnad för staten.
Vi tillhör nämligen hans nya ”familj” med efternamnet Medmänniska.

Är det så här vi bekämpar terrorismen i Afghanistan? Genom att först ta ALLT från människor, inklusive tro och hopp och sedan låta dem återvända till helvetet i Afghanistan.Utan vapen,utan pansarbil eller skyddsväst.
Där finns endast en utväg.

Efter två månader åker vi åter till Stockholm för en förhandling i förvarsfrågan.
Hans ”terroriststämpel” blir allt mer synlig, trots att han aldrig någonsin gjort något för att skada någon enda människa.Först var det två vakter och en handboja.
Sist var det TRE vakter och dubbla handbojor, då han släpptes in i samtalsrummet till mig och advokat Althin före förhandlingen. Nästa gång kanske det blir fyra vakter och tre bojor?
Jag trodde att en förhandling bygger på två parter. Här är endast en teaterkuliss, där vi från ena parten, berättar och lovar att H.inte kommer att försvinna eller begå något brott.Vart skulle han förresten försvinna?

Den andra parten, Regeringskansliet, har inget att säga. Inte ens en paragraf som berättar hur många gånger detta skall upprepas, med två månaders mellanrum.
Vi är många som känner ilska och förtvivlan i dag.
Nu begriper jag bättre än vanligt varför ungdomar förstör och reagerar på sitt utanförskap i samhället!
Jag känner för att ställa mig upp och skrika ut min frustration och ilska över hur människor behandlas utan att man tittar till person!
I Riksdagens förhandling i dag,skrek en människa ut sin förtvivlan,och fördes naturligtvis därmed ut ur salen.Jag förstår hans förtvivlan.Hur skall den lilla människan kunna bli hörd?

fredag 21 augusti 2009

Afghanistan i blickpunkten

Det röstas om Sverige skall ut ur Afghanistan eller ej. Man tycker för och emot. Man diskuterar om de utsända soldaterna har tillräckliga vapen, skyddsvästar och säkra bilar.
"Sverige har ett ansvar för att värna mänskliga rättigheter. Jag tror inte att mänskliga rättigheter är något som genetiskt bara passar västerlänningar,"så skriver en bloggare om de svenska soldaterna i sitt tidigare hemland Afghanistan och menar att de behövs där.
För eller emot... inget enkelt svar finns.

Det enda jag vet, är att Sveriges regering talar med kluven tunga om mänskliga rättigheter om man sänder tillbaka människor till ett land i krig.
Ja, jag kämpar fortfarande för H:s rätt till liv här i Sverige och för att han skall släppas ut från internering.I dag kom Regeringsrättens besked ,att man hellre behåller honom i fängelse/internering ,än att han får komma till sitt hem och börja arbeta och där kunna anmäla sig hos polisen.Inte heller får jag ta honom till mitt hem och ansvara för honom tills Europadomstolen helt avgjort hans ärende.
Bakslag på bakslag, men jag kan inte ge upp!
Varje dag är en kamp mot att ännu en människa inte skall orka leva under den tortyr som en oskyldig person med posttraumatisk stress från tidigare fysisk och psykisk tortyr, känner vid en internering.Väntan på utvisning innebär en fruktansvärd stress som späder på de tidigare upplevelserna.

Man kan undra hur de tänker, de som bestämmer i dessa ärenden!
Inte tänker de på Sveriges ekonomi,det är klarlagt.
Inte tänker de på människors säkerhet, det finns ingen hotbild mot någon.
Inte tänker de på mänskliga rättigheter. Absolut inte!
Vad tänker de på?
Är det för att jag som skriver till dem inte är advokat?
Tror de att jag skulle VÅGA som enskild person garantera att H. inte kommer att hålla sig undan, om jag inte VISSTE att han är fullkomligt trovärdig och dessutom skall påbörja en process om att få träffa sina barn. Hur skall han då kunna hålla sig undan?
Det jag däremot inte kan garantera är, att han inte kommer att föregripa sin egen avrättning OM han skickas tillbaka. Inte heller kan jag stoppa det som kan hända då han får sina värsta"flashbacks" i ensamheten i sin cell. Röster och lukter från förr spelas upp.Han plågas.
Hade det varit i dag som hans fall hade varit uppe i domstol, kanske man hade följt den lagliga vägen att inte döma någon utan bevis, i ett rent ord mot ord mål.
Att kanske rent av ta fram de motbevis som fanns att få fram.

I en artikel skrev ett hovrättsråd:"Hovrätten sover- under tiden rullar videofilmerna." (läs artikeln under Aktuellt på: www.rsorg.se den 19 aug 2009)

TROR fortfarande någon människa att vi har rättssäkerhet i Sverige?
Ja, kanske de som sover tror det!
Den nya rättegångsordningen "en modernare rättegång" är ett rent hån mot rättssäkerheten och det är bara att hoppas på att Europadomstolen kommer att säga STOPP!
Snälla Beatrice Ask stoppa detta vansinne och ge oss även den opartiska resningskommissionen som JK begärde för flera år sedan. En utredning om HD utlovades, för någon tid sedan. Vad händer? Det är bråttom!

söndag 9 augusti 2009

Två dagar kvar i fängelset

Internering men ej utvisning för tillfället, blev det vikarierande statsrådets beslut om H., efter att Europadomstolen stoppat den omedelbara utvisningen.
Han har avtjänat sitt "straff" färdigt på tisdag.
Han har skött sig exemplariskt hela "strafftiden" och inte varit ute en enda dag eftersom han hade tillägget i domen att han skulle utvisas.
Han har kvar sitt jobb och sitt hus, men han skall fortsätta att kosta staten en massa pengar varje dag, därför att man slentrianmässigt bedömer ALLA som farliga eller som rymningsbenägna, utan att man ser till den enskild personens omständigheter.
Undantag görs tydligen inte ens om personen har en svensk familj som garant att han inte kommer att avvika och att han kan anmäla sig hos polisen varje dag, bara han slipper att sitta internerad längre för ett brott han inte begått och som han dessutom redan "avtjänat".
Tala om stelbenthet och om oekonomiskt tänkande!Kan det månne bero på att han aldrig har erkänt sitt "brott"?
Men vilken vettig människa erkänner ett brott man inte begått,om man inte tvingas till detta av medicin, psykologer eller i ungdomligt oförstånd efter fagra löften om fri lejd?
Till den sista kategorin räknar jag de ungdomar som för ca 40 år sedan dömdes för bränderna i Falun. De kunde ju inte veta,att löften om att de skulle få gå hem om de bara erkände,inte var var sanningsenliga och hur detta sedan skulle påverka hela deras liv.
Till dem som påverkats av mediciner och psykologer,räknar jag Quick som erkänt en massa mord, som han antagligen inte begått. Väntar med spänning på advokat Pelle Svenssons nya bok om detta.
"Åklagarmyndigheten motsätter sig således inte att resning beviljas. Man kan fråga sig om det inte varit bättre att rakt ut tillstyrka att resning beviljas mot bakgrund av de många oklarheterna. Men oavsett vilket torde saken vara klar; resning kommer att beviljas. Och det kommer att medföra en svår prövning för tilltron till rättsväsendet." så skriver f.d. åklagaren S-E Alhem på sin blogg i Expressen(http://blogg.expressen.se/svenerikalhem/)

H. däremot dömdes i ett ord mot ord mål och utan att man kontrollerade en enda uppgift från den anklagande hustrun. Det fanns inga skäl att f.d.hustrun skulle anklaga honom om det inte var sant var den fantastiska slutledningen.
Att det i världens muslimska länder pågår ständiga strider mellan sunni och shiamuslimer, hade man tydligen aldrig hört talas om.Att kvinnor kan beskylla män för än värre brott för att få behålla barnen eller att en muslimsk kvinna bör ha mycket starka skäl för kunna skiljas en andra gång, var även detta okänt för rätten.

I dagens Expressen står en berättelse om mannen som suttit oskyldigt dömd för våldtäkt i 23 år i USA. Vi har många liknande fall i Sverige nuförtiden, men de sitter ju förstås inte inne så länge.
Ändå finns det många människor i Sverige som tydligen tror att i Sverige kan man inte döma fel,hur kan någon annars rättfärdiga och tycka att offentliggörande av frigivna sexualbrottslingars adresser skall ske i Sverige på samma sätt som USA planerar. Några förordar kastrering av dem som döms,men de kanske ännu inte själva har någon anhörig eller vän som drabbats.
Att HD friade i två våldtäktsmål, där det inte fanns någon bevisning, utan endast stod ord mot ord, gjorde många rädda att svensk rättvisa hade drabbats av allvarlig sjukdom,(rättsröta kanske?) medan andra såg framför sig en möjlighet till resning och att oskyldiga kommer att kunna rentvås.(läs om domarna på www.rsorg.se, aktuellt den 3juli-09)
Tyvärr kan nog ingen av dessa teorier infrias med hjälp av de domarna. Det som möjligen kan hända är, att NÅGON domare kanske tänker sig för lite extra INNAN en dom skrivs. Men att de oskyldiga skall frias, det får vi nog vänta på, tills Sverige får den opartiska resningskommissionen som har hägrat länge nu, vid horisonten.
JK:s förslag för några år sedan och Beatrice Asks löfte för några månader sedan, om en översyn av HD(Se hemsidan för Rättssäkerhetsorganisationen, Aktuellt den 22mars-09, www.rsorg.se)kommer vi nog ännu att få vänta länge på,tyvärr.

onsdag 29 juli 2009

Afghansk flykting tog sitt liv i häktet

Ung man från Afghanistan hängde sig i isoleringscell efter 60 dagar . Han väntade på sin utvisning till Afghanistan. Detta enligt ett inslag i Aktuellt i går kväll kl 21.
Vad som förvånar mest är att inte en enda av de stora tidningarna rapporterar om denna tragedi!
"Att sitta isolerad i häkte är något av det psykiskt mest påfrestande en människa kan vara med om. Särskilt påfrestande är det för de flyktingar som placeras där i väntan på utvisning."så står det på Aktuellts webbsida. Så sant!
Men varför i all världen skriver man varje dag om fruktan att svenska unga män skall dödas i Afghanistan, men inte ett ord mer om den unge mannen som redan en gång flytt från helvetet där och som hamnade i ett nytt helvete i Sverige. Han fruktade Allah och (troligen) talibanerna i Afghanistan. Här fruktade han samhället som slutat att reagera inför andra människors lidande, orsakat av en missriktad spariver.
För vad annars kan det bero på att Sverige ens överväger,att skicka tillbaka människor till ett land som är i krig??
Enligt FN deklarationen för mänskliga rättigheter FÅR man inte sända människor till länder som hotar personens säkerhet till livet eller till tortyr.. INTE ENS VID MASSMORD ÄR DETTA TILLÅTET!
Denne unge mannen hade suttit dömd för ett brott som han redan hade avtjänat.Inget mord...Jag vet bara vad jag hörde,men eftersom jag inte i övrigt har satt mig in i hans brott,så vet jag inget.
Vad jag däremot VET är att liknande tragedi även kan drabba H.(och många fler) om inte Sverige snart inser, att vi nu blivit ett land som nyttjar tortyr själva!
Ingen vill väl utvisas till en säker död med föregående tortyr,som redan varit utsatt för detta i sitt hemland? Även jag skulle hellre själv bestämma över min egen död i sådant fall... tror jag.
Ja visst, inte skall brott begås i ett främmande land,som tagit emot en person, men även svenskar begår brott utomlands(och i Sverige) och de "straffas" inte med utvisning,utan de som befinner sig utomlands gör vi allt för att ta hem till en mer human kriminal vård ....

Missriktad spariver, skrev jag. Ja vad kostar en internering per dag i ett häkte i PENGAR? Någon som vet? Jag förstår att det måste röra sig om mer än en tusenlapp per dag.
Jag förstår däremot tyvärr inte logiken och ekonomin i att internera (ibland under flera år!),utvisa med dyr flygbiljett och många medföljande poliser,och ibland även behöva betala bidragsförskott för den utvisades barn.
Den sammanlagda notan blir DYR!
OM sedan personen råkar överleva kan han få komma tillbaka om några år och påbörja en ny asylprocess.
Detta trots att han KAN och VILL arbeta och försörja både sig och sina barn och dessutom är till glädje för många andra människor.
Nu talar jag naturligtvis om H.igen,(som i mina andra bloggar hittills.)
Visst, jag skrev häromdagen att vi nu har en strimma hopp efter att Europadomstolen tillfälligt stoppat hans utvisning, men detta med den afghanske ynglingen som tog sitt eget liv efter 60 dagar i isolering,fick H:s fruktan för det svenska samhället att blossa upp igen.Även min fruktan.
Jag FRUKTAR inte Gud längre, som man blev lärd i min ungdom. Gud ser dig!
Gud straffar!
Kanske håller vi på att skapa en ny fruktan i Sverige? Fruktan för Samhällets godtycke?
Vore det inte bättre med medmänsklighet och att se alla människor som lika mycket värda, vare sig de är födda i Sverige eller i Afghanistan? Gud är Kärlek!Gud är Liv! Gud är definitivt inte pengar eller makt, men pengar och makt kan användas till Liv!

Jag vill nu påminna om definitionen av tortyr igen: ”Svår fysisk eller psykisk smärta eller lidande, som tillfogas någon på en myndighets uppdrag eller med dess tysta medgivande.”

måndag 27 juli 2009

En strimma hopp, med 15 dagar kvar..

Jag är från i fredags beredd att omvärdera mitt tidigare motsträviga ställningstagande om EU:s inflytande i Sverige!
Har alltid varit motståndare till reglering som givit förbud mot böjda gurkor, små äpplen och ojämna jordgubbar och andra" futtiliteter".Sådana frågor är knappast värda att betala ledamöter i EU för. Är fortsatt motståndare till att likrikta ALLA regler av speciell inhemsk karaktär.

En bättre rättssäkerhet och kontrollen av att de mänskliga rättigheterna inte kränks vare sig i Sverige eller i annat EU land,
ger jag däremot mitt fulla stöd!


I fredags blev jag uppringd av en mycket trevlig jurist från Europadomstolen som berättade att man just hade faxat till den svenska regeringen, ett förbud mot avvisning av H.tills man hunnit utreda om Sverige följt alla Artiklarna enligt lag.
OK det är inte slutgiltigt och ångest kvarstårför H.tills vi vet den slutliga bedömningen, men vi vet i alla fall att han inte sätts på något plan till Kabul om 15 dagar.
Om 15 dagar har han "sonat" sitt brott som han aldrig begick. Hon som falskeligen anmälde honom, kommer snart att få beskedet att han ännu inte kommer att dödas av talibanerna (som troligen planerades.) Vilket bakslag,att barnen fortfarande har sin far i Sverige.
H. är inte farlig vare sig för henne eller någon annan i världen,eftersom hans värdegrund inte bygger på våld eller "öga för öga",utan endast för alla människors rätt att få leva i fred, oavsett religion.

En strimma hopp för en rättvis utgång av denna rättsskandal!

måndag 20 juli 2009

Inte dömer väl Sverige människor till döden? 22 dagar kvar

Nu är det 22 dagar kvar för H. i dödscellen.Hur han skall avrättas eller riktigt när, är det ännu ingen som vet, men tortyren att inte veta, är bara ännu en grad av helvetet.
Jag undrar hur man tänker som ansvarig i Justitiedepartementet, då man nekar NÅD för utvisning till Afghanistan,samtidigt som rubriker dagligen talar om rekord i dödstal och beskriver hur livet gestaltat sig för en ung man som utvisades för mer än ett år sedan och som suttit gömd sedan dess, tills han kunde återvända tillfälligt,till sin dödssjuka mamma.Han hade hjälp där och han kom från Kabul.
H. har inget att återvända till och har aldrig bott i Kabul. Det finns som sagt olika grader även i Helvetet.
Jag trodde att jag skulle få tid att rapportera ofta i sommar. Så blev det inte.
I stället har jag suttit dag och natt framför datorn och skrivit nya resningsansökningar.
En ansökning om prövningstillstånd till Kammarrätten för en utvisningshotad ung kvinna från Pakistan med två Fatwor(dödshot) hängande över sig, blev också en nödvändighet. Hur många liv vill vi egentligen ha på vårt samvete i Sverige, när man utan att reagera,vill utvisa en kristen,ensam kvinna som är eftersökt av polis och med arresteringsorder för hädelse av Islam?
Hädelse = blasfemi,renderar dödsstraff eller möjligen livstids fängelse. Vad händer under fängelsetiden med kvinnor i Pakistan?
Kanske den lilla kvinnan från Migrationsverket,med ett framträdande kors runt halsen,som så nitiskt försökte allt,för att kullkasta och nedsvärta kvinnans trovärdighet,skulle vilja åka dit och se efter? Ibland tycks dessa människor helt utan medmänsklighet!
Får man poäng månne,för varje person som man lyckas ge asylavslag,eller varför arbetar man så intensivt med att INTE tro på dokument eller att INTE kolla upp om dokumenten kan vara äkta?
Kvinnans ärende kanske kan få prövningstillstånd,men långt ifrån säkert...

H.mår allt sämre av tortyren,för varje dag som går nu.Kanske du tycker att jag dramatiserar nu,men definitionen på tortyr,lyder som följer."Tortyr är svår fysisk eller psykisk smärta eller lidande,som tillfogas någon på en myndighets uppdrag eller med dess tysta medgivande"
Döm själv vad man skall kalla en väntan i dödscell,om inte tortyr?
Förstod domaren i Tingsrätten vad som väntar en redan torterad och eftersökt person vid en utvisning till en stad som Kabul?
Man till och med bröt mot praxis genom att utvisa, då åklagaren ej hade begärt detta.
Tror man att de sex månader som man drog av straffet i Sverige, motsvarar 3år och 9 månader i Kabul,förutom den tortyr det är att vänta på det som skall hända?
Att sitta oskyldigt i fängelse är en sak, men att dessutom behöva leva med dödshotet hängande över sig hela tiden,är omänskligt.

Visst finns det ljuspunkter i livet också, men dem står de människor för,som försöker använda sin empati och som kanske redan har levt ett svårt liv och lärt av detta.
Inte endast människor är ljuspunkter i mitt eget liv,utan hundarna, blommorna och havet! Sverige är oftast ett underbart land för den som i detta livet,råkade bli född här.

Varför Beatrice Ask säger Du i radion,att vi i Sverige aldrig utvisar människor till tortyr eller död eftersom vi rättar oss efter Europakonventionen?
Tror du själv på det? Visar man inte papperen för dig,som Du får skriva under?
Jag undrar,om utredarna tänker på att det är mycket enkelt att låta döda någon,men knappast enkelt att uppväcka densamme därefter!