Etthundra sjutton dagar kvar

Nu har H.117 dagar kvar av sitt liv i säkerhet.
Jag tror inte någon annan än den som utsatts för tortyr, kan förstå vad det vill säga, att vänta på ny tortyr.
Varje dag som jag går till min brevlåda för att hämta posten är det med hjärtat i halsgropen.
Skall det komma ett avslag från Regeringen på hans Nådeansökan i dag?

Jag vägrar, att bara sätta mig ner och acceptera att den person som har blivit min vän, skall sändas till en säker död!

Vad skall jag sedan ta till??
Upprop på nätet och demonstration utanför Riksdagshuset med bilder på hans två små barn?
Jag blir så trött ibland att behöva vara som en bulldog, som har bitit sig fast och vägrar släppa taget!

H. har redan varit här över sex år. Han har jobb.Han har hus. Han riskerar tortyr och/eller döden.
Han ÄR redan tidigare torterad av talibanerna.
Hans föräldrar dödades.
Han lider av allvarlig posttraumatisk stress och har gått på behandling för detta sedan 2005.
Varför i hela världen skall han utvisas -UNDER FYRA ÅR?
Jo, han hade oturen att bli kär i och gifta sig med en kvinna som tillhörde talibaninriktningen av islam (Sunni muslim)
De kom överens om, att leva västerländskt och gjorde så några år.
Så kom svärmor och slog sig ner i den lilla familjen under ett år.
Hon läser koranen , misstycker till äktenskapet, anser att maken är "avfälling" och börjar bearbeta den unga kvinnan till skilsmässa.
Men en redan tidigare skild muslimsk sunnikvinna, MÅSTE ha STARKA skäl, för att få ännu en accepterad skilsmässa.
Hon kommer inte heller automatiskt att få vårdnaden av barnen (I deras kultur skulle det vara mannen som automatiskt skulle få vårdnaden)
Lösningen: Planering för att anklaga maken för våldsamheter.Det tar ett år.
Maken har ingen aning om vad som planeras,eller att hon träffar någon "accepterad" man i smyg.Han bara jobbar för att familjen skall få en dräglig tillvaro i Sverige.

Lögn på lögn, som de dumma svenskarna inte bryr sig om att kontrollera i rätten!
Man säger bara saker, som att man varit utan kontakt med omvärlden. Fråntagen telefonen, undernärd, inte fått gå till skola eller läkare osv.

Att åklagaren skall kontrollera dessa uppgifter behöver man inte frukta, i Sverige. Det är ju en kvinna och en muslimsk man.
Att han är skyldig,är utom allt tvivel redan från början.Åklagaren behöver ej utreda mer.
"Han bara LÅTSAS" att leva västerländskt, att jobba, att spara till ett hus, att älska sina barn , att älska sin hustru och att vara en snäll och god människa!

Enligt hustrun, är det han som lever strängt muslimskt,konstigt bara att ingen av alla hans svenska vänner sett något av detta.Konstigt att dessa inte fick vittna i rätten.
Lögnerna är så många, men även så lätta att kullkasta, att man blir mörkrädd då man börjar analysera hur denne man kunde bli dömd.
Beatrice Ask har bestämt att en utredning om praxis av resningsförfarandet till HD skall ses över.
Tyvärr kommer inte H. att ha någon nytta av detta, trots att det finns många nya omständigheter att visa fram. Många nya vittnen att höra. Många fel i rättegången som begicks.

ETT HUNDRA SJUTTON DAGAR KVAR... av straffet som oskyldigt dömd i fängelset.
ETT HUNDRA SJUTTON DAGAR KVAR... AV LIVET I SÄKERHET.
ETT HUNDRA SJUTTON DAGAR KVAR .. tills barnen aldrig mer får träffa sin far.